Varde ljus!

Ikväll hade vi besök av vår huselektriker som i svinkallt snöväder och med förstelnade fingrar drog de sista decimetrarna kabel fram till plintarna i elskåpet, samt kopplade in den nya terminalen i garaget. All kabeldragning hade jag och pappa Lasse gjort tidigare. Skymningsreläer och rörelsevakter föreföll fungera som det var tänkt. Och tänk vad lite belysning kan göra — den mörka kuliss som förut tornade upp sig där den gjutna garageplattan en gång låg, blev med ens till ett högst levande garage, och plattgången ner till vedboden är nu upplyst av tvenne lågenergilampor uti lika många armaturer från Konstsmide.


Men det har minsann hänt mer på Renstigen den gångna veckan: I måndags kom plåtslagarna med hela biltaket fullt av falsad aluzinkplåt! På tisdagkvällen hade de avslutat jobbet (sånär som på ett par smågrejer) och garagetaket är nu klart. Otroligt skönt!

Samma morgon som plåtslagarna kom skulle Sara böja sig ner över Hedda i babygymmet. PANG! sa det i ryggen och Sara säckade ihop med ett praktfullt ryggskott. Som tur var nådde hon telefonen på köksbänken och kunde ringa efter undsättning. Farmor och farfar fick rycka ut för blöjbyten och övrig markservice, och undertecknad kallades hem från jobbet.

Där låg Sara sedan på köksgolvet och kved i hela fem timmar, innan en tilltagande kissnödighet till slut tvingade upp henne i krypställning under idogt stånkande och stönande. Efter ett besök på vårdcentralen fick hon amningssäkra värktabletter och nu så här på onsdagkvällen börjar hon bli ganska rörlig igen. Som väl är: jag har fått sköta nattbytena de senaste två nätterna vilket har inverkat menligt på min nattsömn och mitt annars så jublande morgonhumör.

Hedda har denna veckan fått öva på att ha hörselskydd. Det börjar att gå riktigt bra, minsann.